Hej! sliten idag....
Igår åkte jag och Patrik in till akuten, hade stått ut länge nog med magsmärtorna och det blev bara värre och värre..när vi kom dit fick jag ta några prover sen gå in i väntrummet..
Jag satt verkligen och led där inne på stolen som jag satt, sen kom det in en jätte gullig sköterska som tog med mig in i ett rum där det fanns en säng som jag fick lägga mig på, sen började hon att känna på mina mage, och hon sa "det är sammandragningar" och jag blev skit rädd! det flög miljoner tankar genom huvudet, och hon såg nog att jag blev rädd för hon sa direkt efter att det inte är något farligt, men det kan vara jätte obehagligt..
det kändes som en lättnad men ändå inte för jag hade ju inte kännt henne på hela dagen och det känndes liksom som att jag var helt tom i magen, jag låg och stirrade upp i taket medan Patrik gav mig några lungnade smekningar på pannan, jag har aldrig vart så rädd i hela mitt liv och det gjorde det ju inte bättre att ligga och tänka på missfallet som jag och Patrik hade tillsammans för ca ett år sen, det gjorde mig ännu mera rädd..
Men äntligen kom doktorn och hämtade in mig, det var en manlig, hmm läskigt mne jag sket i vilket.. jag ville bara veta så att våran dotter levde! jag fick berätta lite om hur det känndes i magen och vart smärtorna satt, sen fick jag hoppa upp i stolen och vi fick se våran dotters hjärta och jag tänkte "tack gode gud!"
Det var som att 100 ton föll av axlarna på mig jag har aldrig kännt en sån lättnad..
sen tog han även ett vaginlat ultraljud för att se om livmoderna var okej och att jag inte hade öppnats nånting och allt såg bra ut, förutom att min livmoder var lite för hård? hmm fattade inte ett skvatt om vad han pratade om ,det ända jag tänkte på var hur lycklig jag var att våran dotter levde! <3

Idag ska jag och Patrik på föräldra grupp,kul det sak bli! ska även prata med min barnmorska om "hård livmoder"

Ha det bra Puss och Kram Pattie

Älskling, du betyder allt för oss!<3